Hurra hurra hurra!!….snyft!!!!:S känner både enorm glädje över denna frihet, men lite sorg också…lämnade alla tre barnen hemma med pappa. Arvid blir snart exakt 5 månader strax efter 20.00…
Mot stan för att hämta lillebror. Nu blir det hämtmat och sen hem till mamma och mysa❤️
Kan inte påstå att jag blev jätte glad över att vi inte fick ha våra tjejer på dagis denna vecka.. De få timmarna är väldigt värdefulla för mig att bara få vila, träna eller någon annan typ av egentid. Det blir nu inte lika lätt. Mina långpromenader med Mojje blir mycket kortare, med betoning på mycket! Jogga med vagn är också uteslutet…vila på dagen är uteslutet. Inte för att Arvid sover nån längre stund på dagen…blä blä blä fy vad jag klagar!!! Nej nu måste jag vända denna jag-kommer-att-dö-känslan! Jag lever och mår bra. Det finns massor att vara tacksam och glad över. Var glad! Bli glad!! Fan varför kan man inte bara få beställa en känsla 
Mitt mantra nu: jag och barnen kommer ha en underbar höstlovsvecka!! Inge bråk (troligen massor) massa kärlek! Dagarna kommer gå fort! Jag ska inte räkna timmar (eller minuter tills johan är hemma;))
Den här dagen är snart avklarad! Det blev bad i Kumla. Första gången. Måste ge tummen upp. Billigt inträde (90kr för mig o mina barn). Nya och fräscha lokaler. Varmt vatten! Arvids första bad:-) han gnya lite, men det gick fort över.
Jag tror aldrig vi gjort nåt sånt förut. Jogga tillsammans alltså. Det var en annorlunda upplevelse. Overkligt, skönt, jobbigt och lite sorgligt. Kunde inte låta bli att tänka på vad åren gått. Min syster blev 40 år för inte så länge sen. Jag är 35 och brorsan 32! Jag kom och tänka på när vi var små barn, ungdomar om hur olika vi var redan då och hur vi brukade umgås. Jogga ihop tror jag faktiskt vi aldrig gjort förut. Inte alla tre samtidigt iallafall.
Hoppas det händer igen, för det var en mysig känsla. Så tacksam över att få vara deras syster❤️
Sitter i bilen och funderar på hur jag ska summera den här dagen. Vad finns det att berätta? Tja…jag kan väl säga ett ord som: berg och dalbana (oj det blev tre ord..hihi)!:S…. Kände mig rätt stark i morse, vi kom iväg hela familjen i bilen till stan för att lämna av Johan (som åkt buss hem efter AW), vi åkte sen igenom en tvätt-tunnel till tjejernas förtjusning (fast Ellen höll för ögonen när de stora borstarna drog igång…sötis). Arvid blev väldigt storögd! Trodde ett tag att han skulle börja gråta, men jag fick han på andra tankar.
Det var toppen på dagen…sen börja det dala rejält nerför. Fick en riktig dipp efter lunch och bröt ihop. Trött i kropp i själ. Kunde inte ens försöka förmå mig att stå ut med flickornas bråk, tjat, Arvids skrik (ca 20 min, gav sig inte vad jag än gjorde)…det gick inte. Johan fick komma hem. La mig och vila. Nu är jag uppe igen…lämnat den där dalen där jag blir någon som jag inte vill vara.
Storasyster kör bilen. Arvid sover. Vi är på väg till bästkusten:-)
Skönt att sitta i bilen….men jag kissar snart på mig och brösten värker och vill bli tömda!!hjälp!!ont! (men syrran envisas med att köra på!)….hm…hur ska detta sluta!:D?
Måste bara visa denna söta body som Arvid fick igår när vi fick besök. Tyget är så grabbigt och fint! Tack Malin:-)
Tja…jag kanske ska sluta sova..21 fick han mat..23, 01….nästa vid 03 i vanlig ordning..suck. Men någon gång ska väl även detta ta slut. Man får försöka tänka positivt! Kämpa! Tiden rullar på i väldig fart. Snart är det jul, och sen ska jag jobba…neeeeeej. Ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden..bara lite:) vart tog de här första 4,5 månad vägen?! Otroligt. När jag tog de här korten idag på min äldsta dotter Malva (4,5 år drygt) med Arvid stående i hennes knä fick jag tårar i ögonen. Jag kunde nästan ta på den kontakt som uppstod dem emellan, blev jag väldigt rörd och tacksam över vad livet gett mig. Se på deras ansikten…❤️
Det är nåt med vatten som drar oss människor dit.
Det gör något med mig inombords. Det skapar nåt lugn, harmoni, glädje och tacksamhet.
Kolla in denna spegelblanka sjö.
Finare plats att äta pick nick på är svårt att hitta!:) Här hade vi en underbar förmiddag i solen. Kram kram
Vi packade oss iväg på en liten utflykt i höstrusket:) hade väl hoppats på att fika ute i naturen, men det blev i bilen:)
Så var det igår dags för vår lille Arvid att få prova gröt:) tänk att vi redan är där. Känns lite vemodigt men mest kul. Snart ska jag kunna trappa ner med amningen, bli lite friare. Jag gillar att amma, men senaste månaden har varit riktigt jobbig. Arvid vill ha mat varannan timme. Tillväxtoeriod säger man, men nu är det nåt annat. Börjar tro att min mjölk i brösten inte räcker till honom. Provade därför att ge honom lite ersättning idag. Blev galen när han ville ha mer mat efter 1,5 timme! Det gör ont i mina bröstvårtor!!!! Aaaaaaj som fa….!
Han drack och var nöjd, så han får det imorgon igen (om han inte blir nöjd efter en amning).
Vilken vecka vi haft! Vi kommer garanterat åka tillbaka en dag. Vilket hotell! Fem stjärnigt till och med!:) Det såg jag när vi vänta på bussen! Haha…kan säga att jag inte var så involverad i själva bokningen av denna resa.
Sista kvällen fick vi påhälsning av en liten sköldpadda till flickorna stora förtjusning!
När vi stod och vänta på bussen kom personal och vinka av oss med både turkisk och svensk flagga! (som sen syrran låna till fotografering hihi)
Hann precis ta ett dopp i poolen, när badvakten blåste i pipan att alla skulle upp ur poolen. Något barn hade bajsat i poolen!!blä…favoritpoolen blev avstängd i hela 6 timmar!!!! Sista dagen..tjejerna blev lite besvikna. Så det fick bli en dag på stranden;) fick till och med lite tid att läsa! Lite i: Sköna hem, och lite i en mycket bra bok som jag nu ska läsa för andra gången. Fick den av en tidigare chef jag haft: vart är du på väg – och vill du dit?
