Tog lite kort på flickornas rum förra veckan. De börjar ta form. Finns en del fix kvar (el, nån list under fönster, garderob: inflytt av kläder! Phu…) men de sover där och verkar trivas:-)
Har jag nämnt att mina flickor älskar rosa;) haha galet mycket rosa som ni ser. Påminner om mitt barnrum. Måste leta på nån gammal bild. Jag växte upp i det lilla samhället Fjugesta. Porsgatan❤
Tjohooo! Äntligen får man börja inreda. Det blir både gammalt och nytt:)
Ellens rum
Malvas rum
Arvid fick sitta och titta på när mamma grejar. Tyckte det var kul en kvart iaf:)
Helt slut. Men oj vad jag hunnit med! Började med att springa/jogga med barnvagn och hund drygt 2 km i septembersolen, efter att ha lämnar två mycket förväntansfulla flickor på förskolan. Idag skulle de på utflykt och fick då ha med sig sin ryggsäck med lite fika.
Körde sen lite styrketräning, städa ur de två nya flickrummen.
Eftermiddagen sen bestod av både hämta möbel själv med släp, fika på stadsbiblioteket med jobbarkompisar och deras barn, passfoto hos polisen, spontan barnvakt för tjejerna hos mormor och jag fick storhandla. Hem och laga kreolskans gryta med couscous. Mmmm…en favorit! Snabbt, enkelt och gott! Sådana maträtter gillas:)
Recept på kreolskans gryta:
1 st fläskfilé
3 st chorizokorvar (eller vanlig)
2,5 dl vispgrädde (eller bara mjölk)
1,5 dl mjölk
2 msk hönsbuljong
1 st röd paprika
1 dl hackad smörgåsgurka
1 dl syltlök (glömde denna gång, annars en trevlig ingrediens).
1-2 dl oliver (svarta/gröna en smaksak)
Salt o peppar (jag hade inget i denna gång, smaka bra med bara fonden o alla andra smaker)
Stek kött och korv. I med grädde, mjölk, fond och paprika. När paprikan är lite mjukare i med gurka, oliver o syltlök. Smaka av. I med lite redning om du vill ha tjockare sås. Gott med ris eller couscous.
När man bara har tapetsering kvar är det nära! Snart får jag städa bort all byggdamm och förbereda för inflytt för våra flickor. Som de längtar! Jag med:) ska bli så kul att inreda rummen. Mer bilder kommer!
Flickorna på förskolan och Arvid sov. Då passade jag på att luta Malvas nya rum. Ellens nya trägolv luta jag igår innan vi gick till förskolan! Phu:)
Det gick bra tills jag fick springa ner till Arvid i vagnen hela tiden…till slut fick han hänga med upp. Det lukta knappt ingenting om medlet som tur var!
Blev riktigt nöjd med resultatet. Enkelt var det. Fint när trägolvet blir lite ljust vitt. Nästa moment är tapetsera Malvas rum och lister. Sen kan jag få göra det roligaste: inreda!:) hoppas det kan bli i helgen.
Kram!
35 + 4 dagar.
Idag är det den 15 maj. En månad kvar idag till det beräknade datumet…men förhoppningsvis får bebisen komma ut lite förr. När jag är 37 fulla veckor kommer jag bli bedömd för en eventuell igångsättning tidigare. Håll en tumme att det går!!!
I detta inlägg, vill jag skriva om vad som gett mig energi de senaste dagarna och hur det förändrat min egen inre styrka till den person jag helst vill vara.
Sol.
Vad mycket det betyder för stämningen för en dag, när solen skiner och vi kan sitta ute och fika eller äta, kanske grilla.
Jag och mina flickor fick en underbar dag förra veckan med min syster och hennes familj vid deras mysiga sommarställe på landet.
Min syster och man var så omtänksamma och förstående för mitt mående och handikapp hela tiden vi var där. Tillsammans med deras två flickor (i 10-års åldern) hjälpte de mig med det mesta under hela tiden. De tog med sig flickorna för att se getterna och deras nyfödda barn en bit bort, och de hjälpte dem med vad en 3- och 4-åringar kan behöva hjälp med som t.ex. ta på skorna, torka dem på toaletten, snabbt finnas till hands när de bråkar, slår sig, vill visa nåt, undrar något m.m.m.m.
På så vis fick jag fick en längre stund för mig själv i solen med en skvallerblaska, som jag ryckte med mig på Ica i Nora.
Jag såg dem promenera bort mot sjön, och jag kände mig ovanligt lugn i att sitta kvar ensam. Utsikten från stolen vid bordet där jag satt var helt fantastisk. Vilken härlig årstid vi har nu tänkte jag. Fullt med vitsippor som täcker marken under björkskogen och den stilla brisen som nådde mig precis vid den väl utvalda plasten där utemöblerna placerats.
Tack solen som gav mig lite bränna när jag satt ute. Kanske inte den snyggaste…fick jag senare på dagen tydligt se i spegeln:) liten röd solbränd urringning och röda armar som övergår till vita vid den s.k t-shirts-kanten! Men vad gott det kändes i själen!
Dagen fyllde på med mycket positiv energi och jag kände mig lyckligare än jag gjort på länge! Tack Linda,Per och Anna och Cajsa!
När jag och flickorna kom hem den dagen hade Johan hunnit att påbörja tapetsering (efter det tråkiga förarbetet som att: riva tapet, spackla, slipa, måla m.m) i det ena rummet som vi nu ska göra i ordning till Ellen!
Dagen efter lades även nytt trägolv i samma rum, och jag lyckades igår att faktiskt tapetsera två mindre fondväggar!! Mer om det snart.
Den gudomligt söta, givetvis rosa, fågeltapeten med detaljer som toner, hjärtan och fågelhus får i alla fall mitt hjärta att bli glad och lite löjligt förtjust inombords av att se den. Ellen valde den nästan själv…jag fick nog henne att tro det i alla fall…även om hon kanske hellre sett hello kitty på tapeten!:)
Detta renoveringsprojekt ger mig så mycket glädje, och ger mig ett positivt fokus som jag verkligen behöver nu. Det känns så skönt att jag kan tänka på något annat, att jag kan göra något! Att både Johan och jag klarar av att påbörja och faktiskt fortsätta göra detta trots vår ganska ansträngda och svåra situation!
Fast ok…jag kanske inte skulle tapetserat igår….för den extremt höga smärtan som jag sen fick på kvällen och genom större delen av natten…och även vissa stunder idag då smärtan fått mig till tårar, och även stunder där jag fått kämpa mot viss ångest och delar av den sjukdom som jag faktiskt ska jobba mig ur…inte in i….så, några fler liknande insatser blir det inte innan barnet är ute.
Till mitt försvar, vill jag ändå berätta att jag givetvis lät jag kroppen vila mellan varje uppsatt våd, men jag fick ju ändå spänna kroppen med muskler som den inte använt på mycket länge längre stunder av fokusering!:) (ni som tapetserat, vet säkert vad jag menar) Så ja, smärtan var på en aning för hög nivå efter ett par timmars tapetsering, men jag kunde inte sluta för glädjen över att faktiskt vilja göra det och att jag faktiskt gjorde det gav mer styrka och energi än något annat kunnat gjort på länge. I huvudet tänkte jag på vad läkaren sagt att ”smärtan skadar inte barnet, utan det är du själv som känner av den. Smärtan är inte farlig, utan det kan vara bra att du rör dig ibland”…ibland, tja det kanske inte var att göra detta, tänkte jag när jag om och om igen fick sammandragningar…och hur jag tvingades att sätta mig på kudden igen och vänta tills det gått över, men va tusan ändå! Jag var glad för en gångs skull! Jippi! På egen hand, när jag var ensam! Det kanske låter konstigt, men jag har inte kunnat vara glad på väldigt länge, när jag varit själv hemma…Vist har jag skrattat med och åt barnen, min man och mina vänner, på jobbet…men jag kan inte minnas att jag på flera månader varit så lycklig på egen hand, egen stund, när jag gjort något på eget initiativ. Skön känsla. Jag hade nästan glömt bort hur det var…
Värktabletterna äter jag utan pauser nu, då både läkare och psykolog menat att det är bättre att jag får känna att jag kan göra något än att bara ligga i soffan och ha ont och därmed ge depressionen möjlighet att få mig att bli ännu mer ledsen, tänka på sådant som jag nu ska hålla mig borta ifrån, tänka positivt och orka göra sådant som får mig glad. Att kunna bidra med en egen insats i ett av dessa rum har verkligen fått mig att sträcka på mig, att plocka fram lite mer styrka och vilja som gör mig starkare och gladare.
Jag kunde inte vänta med att visa Johan när han kom hem, utan skickade en bild via sms. Svaret jag sedan fick tillbaka var precis den bekräftelsen jag behövde och hoppats på. Johan blev så glad och stolt, även om han kanske (precis som några av mina vänner) tyckte jag var lite smått galen igår, men bara det att han blev glad och jag var glad över att jag ville göra det och gjorde det! Gläder mig så otroligt idag, och det bekräftar att jag är på väg tillbaka till den Malin jag vill vara.
Kram