Projektliv

Efter en rätt pissig natt så blir man väldigt glad åt röda rosor på bordet och en underbart fin post it lapp från sin make❤

Neeeeeej….! han vakna strax efter. Var det blixten mån tro, som väckte honom (det va klantigt i så fall!)…ska han äta igen? Ont i magen? Vad?!?!?

Hungrig igen! Otroligt. Åt för 45 min sen, kräktes upp det mesta på mig i sängen…jippi:S

Helt slut. Men oj vad jag hunnit med! Började med att springa/jogga med barnvagn och hund drygt 2 km i septembersolen, efter att ha lämnar två mycket förväntansfulla flickor på förskolan. Idag skulle de på utflykt och fick då ha med sig sin ryggsäck med lite fika.
Körde sen lite styrketräning, städa ur de två nya flickrummen.
Eftermiddagen sen bestod av både hämta möbel själv med släp, fika på stadsbiblioteket med jobbarkompisar och deras barn, passfoto hos polisen, spontan barnvakt för tjejerna hos mormor och jag fick storhandla. Hem och laga kreolskans gryta med couscous. Mmmm…en favorit! Snabbt, enkelt och gott! Sådana maträtter gillas:)

Recept på kreolskans gryta:
1 st fläskfilé
3 st chorizokorvar (eller vanlig)
2,5 dl vispgrädde (eller bara mjölk)
1,5 dl mjölk
2 msk hönsbuljong
1 st röd paprika
1 dl hackad smörgåsgurka
1 dl syltlök (glömde denna gång, annars en trevlig ingrediens).
1-2 dl oliver (svarta/gröna en smaksak)
Salt o peppar (jag hade inget i denna gång, smaka bra med bara fonden o alla andra smaker)
Stek kött och korv. I med grädde, mjölk, fond och paprika. När paprikan är lite mjukare i med gurka, oliver o syltlök. Smaka av. I med lite redning om du vill ha tjockare sås. Gott med ris eller couscous.

När man bara har tapetsering kvar är det nära! Snart får jag städa bort all byggdamm och förbereda för inflytt för våra flickor. Som de längtar! Jag med:) ska bli så kul att inreda rummen. Mer bilder kommer!

Idag var det 5-års kalas för kompisen Selma på skojlandet . Malva och Ellen var lyriska över alla roliga saker som fanns att göra! Kalasrummet bjöd på mängder av stora kakburkar, festis och glass!

Det blev en spontan kvällspicknick med hela familjen. Vilken härlig och solig dag i september! Men nu är vi trötta. Har även hunnit med att fotografera oss. Arvid skrek så när vi kom till fotografen, jag trodde det inte skulle bli något familjefoto eller ens enskilda bilder på vår prins. Men det blev det till slut:)

Hm…såg ut som han va nöjd, men börja gråta efter bara några minuter?! Lite trött kanske. Blir väl roligare senare, får vi hoppas!:)

Igår kväll satt jag och grejade med alla tusentals foton som vi tagit genom åren på barnen i datorn, och försökte på något vis sortera…i alla fall de senaste två åren…samtidigt ligger min lilla Arvid i vagnen och börjar låta riktigt hes och hostig. Det slutade med att jag ett par timmar senare (runt kl.01.00) åker in till akuten. Arvid hade så svårt att andas…stackarn. Mitt hjärta gjorde så ont, och jag kände mig så hjälplös.
Därför var det så skönt att vi denna natt äntligen fick en bra upplevelse på sjukhuset. Personalen var underbar, och de fick verkligen Arvid att vara lugn och till och med le när han undersöktes på olika sätt och när han fick inandas adrenalin.
Min mamma hämtade jag upp på väg till sjukhuset, då Johan inte kunde följa med. Flickorna sov ju i sina sängar plus att han själv mådde riktigt risigt och troligen hade feber. Det var enormt skönt att ha henne med. Jag gillar inte sjukhus.
På väg hem från sjukhuset vid ca 3.30 händer nåt lite ovanligt får man väl ändå säga. Jag möter ingen bil på hela vägen, inte förrän sista rondellen. Där kom jag med helljuset på och glömmer att slå av den när jag möter bilen. Hoppsan, det var en polisbil! konstigt han åker med runt i rondellen efter mig…du skojar tänker jag, är det mig de följer? Ja vilken annan bil skulle de annars sikta in sig på? Jag var ju ensam där på riksvägen. Så råkar jag vingla till lite, när jag ska hålla åt sidan. För jag saktade in lite i tron om att de faktiskt ska förbi mig…istället ser jag att polisbilen börjar blinka! Hjälp, hjärtat hoppade till och jag kände mig någon sekund rädd som ett barn. Ett barn som gjort fel och inser det….Men nu hade jag väl inte gjort fel, eller?
Där bak satt stackars Arvid halvt drogad och sovande efter nattens händelse och inandning utav adrenalinet.
Vad har jag gjort för fel? Förlåt att jag bländade er. Sa jag försiktigt. De frågade vad jag gjorde ute så sent och jag berättade för de båda poliserna. Jag fick visa legg och blåsa. Den kvinnliga polisen sa att hon tyckte det var lite förargligt att jag skulle få vara med om detta också…haha kan inte låta bli att le lite åt det.
Kändes ganska bra ändå, att få vara med om. jag kunde ju lika gärna varit en onykter förare som glömde slå av helljuset och glömt släcka inne i bilen (hade lampan tänd där bak, så jag kunde se min lilla sjukling).
Väl hemma, somnade Arvid i sin vagga och sov som de andra nätterna.
Jag hade svårt att somna, men till slut kom John Blund till mig med.

Idag blev min Arvid 3 månader ❤

Krama om nån