Projektliv

Att det ska ta sån tid att packa ihop allt för semestern innan man kommer iväg! Vi som va uppe så tidigt idag? När Johan sa vid 9, att vi borde va iväg vid 11, tänkte jag att det var väl självklart. Jag hade ju packat alla kläder, det var bara lite mat att packa ner, och så tvätten jag torktumlare, städa rent i köket, vattna blommor, ta ut soporna..men så behövde ju Arvid matas, gammal mat i kylen slängas (för vad skulle svärfar tänka…han skulle ju få mjölken. Kunde ju inte ta med 8 liter mjölk!! Allt skulle fylla hela frysbagen:)) flickorna fick en glass för att hålla sig något lugna och mindre tjat om när vi skulle åka;)…men åh-boy vilket stort misstag det var, för givetvis kladda de ner sig båda två på deras nya fina klänningar!….Blev tvungen att tvätta upp dem och torka i torkskåpet, vid givetvis två olika tillfällen…då jag inte uppmärksammade i packnings-stressen att båda! hade spillt…suck! (för av någon anledning ville jag att de skulle ha dessa nya klänningar, som var hand sydda och beställda av en bekant. Jag önska jag kunde sy så fint..)
Men varför denna stress!? Jag blir liksom så tävlingsinriktad med mig själv, och ska göra allt så fort och effektivt att det även påverkar mitt humör…trist!! Måste jobba bort det:S man vill väl bara få det där tråkiga gjort, komma iväg, känna den där lyckan av semesterkänslan. Komma bort från vardagen, som för mig är en lyx! Underbar känsla. Ungefär som när man varit och shoppat på stan (eller senaste tidens shopping för min del: på nätet!:)
Iaf…det är en lååååång resa för en 3 – och 4 – åring att sitta i en bil 32 mil..jag själv kan känna myror i brallan. Våra flickor var tyvärr extremt jobbiga denna resa, på väg till vårt sommarhus på västkusten. De turades verkligen om med att bråka, gråta och tjata, som om de diskuterat innan att de skulle göra det…utmana mammas och pappas tålamod till max!
Trots försök med diverse ”överraskningar” längs vägen= mutor så att de skulle hålla sams och för att skapa viss lugn och harmoni….hm..det lyckades inte denna gång. Inte ens den rosa fina pysselboken de fick var,med massor av klistermärken och sidor att klistra den på var bra?! och jag som tänkte att de skulle underhålla dem jätte läääng….vad hände? Jo Malva tyckte den var för fin att klistra i utan bäddrade bara lite i (innan hon bad mig ta hand om den!?) och så Ellen…fick ett raserianfall över att klistermärken inte gick att ta loss…knövlade sönder den sidan, hörde Malva ge sin bok till mig och gjorde då givetvis likadant…..!!!!!????
Vi kom fram till slut…tack gode för att min mamma var där med förberedd mat (eftersom vi kom med extremt gnälliga och hungriga ungar) och hjälpande hand.

Underbart att vara här. Vi åkte från mulet och regnigt väder till blå himmel och sol! Jag fick en skön promenad till havet efter maten (men fick tyvärr en mycket ledsen bebis sista kvarten hem, ville inte ligga kvar i vagnen utan jag fick bära honom…starka armar, fick lite extra träning;)
Johan var taggad att måla huset, då mamma tvättat nästan hel! Inte dåligt gjort! Tummen upp för henne. Innan kvällen var slut hade Johan målat en hel kortsida av huset. Galet bra!

Kram