Projektliv

I torsdags sken solen lite extra på vårt hus, för helt plötsligt knackade det på dörren och äntligen blir mitt liv lite ljusare. Någon timma senare hade de två killarna från telia löst problemet med fibern..som tydligen gått av 3 m utanför huset!? De kunde lösa det smidigt med att dra en ny fibersladd. Jippi!
Nattens smärtor mot fredagen var hemska och höll mig vaken mest hela natten. Jag var trött på fredagmorgon när vi skulle ta oss till USÖ för en akuttid gällande medicinskbedömning. Jag förundras över då och nu och egentligen har gjort de senaste veckorna, över att jag ändå orkat vara vaken och uppe hela dagarna, trots den lilla sömn som jag lyckas få. Givetvis är man inte en hel människa om dagarna, jag kan t.ex. börja gråta på toaletten om pappret är slut, och jag måste gå hela vägen (20m kanske) till tvättstugan för att hämta mer…eller att jag äntligen tagit mig ner från övervåningen, och upptäcker att mobilen (som är livsviktig;) inte har kommit med ner…då kan jag börja storgråta..och det hänger nog ihop med den extrema tröttheten jag känner nästan hela tiden. Jag upptäcker till och med nu när jag skriver, att jag blir andfådd helt slut i armarna..!? shit vad jag har dålig kondition, men det handlar nog om att kroppen inte orkar. Den får inte vila på nätterna, slappna och samla ihop energi för dagen efter. Jag tömmer en reserv som inte finns, jag kan inte eller jag känner inte att jag har mer att ta av.
Imorgon, måndag kl.10….som jag väntat på denna dag, som jag kämpat. Hur ska det gå? den meningen hör jag flera ggr i mitt huvud ju närmare jag kommer.
I fredags hade vi fått en akuttid för medicinskt bedömning. De värktabletterna jag får äta räcker inte, för att jag ska kunna sova. Smärtan har som sagt blivit värre. Jag har inte pratat om det tidigare, men den senaste smärtan som tilltagit i kraft är den som hänger ihop med ett kärlnystan som jag har i ryggslutet. En knöl, som jag levt med sedan jag föddes, men som vid min första graviditet och främst andra har förändrats och rubbats, så att det utgör ett problem för mig ibland.
När jag skulle förlösa min yngsta dotter Ellen, viste man inte riktigt att det var ”knölen” som skapade denna extrema ryggsmärta som gjorde att jag några dagar innan förlossningen fick ligga på sjukhuset och få så stark medicin som morfin. Då och endast efter intag av den medicinen kunde jag få sova.
Så därför tänkte vi att det var det jag behövde, morfin eller sömntabletter. Kanske kunde jag få med det hem, slippa sova över på sjukhuset. Min barnmorska trodde det var möjligt…..men efter 3 timmars väntan (trots akuttid!?) fick vi veta av läkaren, att de inte kunde ge mig någon starkare medicin än den jag hade. Alternativet var att få bli inlagd på sjukhuset, då barnet blir slöare av morfin och att de därför vill ha övervakning under natten. Det köper jag, men kunde de inte sagt det direkt till min barnmorska eller oss innan vi tog oss dit och sen fick vänta, gråta, stå ut, ha fruktansvärt ont, kräva eget rum efter 1 timma i väntrummet, sen efter 2 tim tog vi beslutet att ge oss därifrån, för att sen bli övertalade att stanna kvar, få en bättre säng att ligga i, lite saft och sen halleluja!!! Läkaren dök upp! Efter 10 min rullade Johan mig därifrån, gråtande, helt slut, besviken, förbannad, hungrig och en hemsk sjukhusångest. Jag kan inte annat säga än, att jag mår inte bra inne på sjukhus…jag får mer och mer ångest ju längre stund jag behöver vara där….uch. Så ja vi tog beslutet att åka hem, avvakta och jag ställde in mig på att klara helgen hemma. Målet: måndagsmorgon: bedömningen för igångsättning!!! GUD om du finns, snälla låt oss få hjälp med att få ut barnet. Jag kan till och med tänka mig att göra kjesarsnitt!
Kjesarsnitt är något som jag hela tiden varit emot, eller mer rädd för…men jag har inget val snart. Kanske är det precis det som är det bästa för mig? Kanske en förlängd förlossning (som tydligen igångsättning innebär) kommer vara för tuff för min kropp att klara av, herre gud jag blir slut av att gå ner för en trapp, skriva lite på datorn..måste ta en paus nu t.ex.!!!??? Hur ska jag fixa en förlossning, min kropp kanske ger upp och vad händer då!? kanske måste de göra ett akutsnitt, söva ner mig och där fick jag en sagolik förlossning…INTE!!
Är inte livmodern tillräckligt mogen imorgon, då kommer de inte sätta igång mig och då vet jag inte hur jag kommer att ta det beskedet. Jag blir tvungen att be dem lägga in mig, så jag kan få morfin…sova…överleva…orka en dag till…och en till…och en till…för mitt psyke klarar inte av tanken att orka 3 veckor till i detta helvete…
Nu ska jag vila lite, snart kommer min fina mamma hit för att vara med mig och min familj. Vi ska fira mors dag <3 tillsammans! Rabarberpajen är klar, nu ska jag bara försöka mig på att göra vaniljsåsen…blir nog en vila i soffan först…eller orkar jag prova den nya locktången jag fick efter mors-dag-sång av flickorna och ett kallt gott glas oboy! Min man vet vad jag vill ha:-).

Kram