Att du och Johan frågar varandra hur ni mår är underbart. Ni är ju två om det. En sak jag lärt mig efter alla år som skadad är, blir det en jobbig stämning med man/vänner/familj så är det bästa man kan säga alltid; ”Jag upplever det som…” För om man använder det ordet så kan man aldrig trampa någon oavsiktligt på tårna för du berättar ju bara vad Du Upplever. Det behöver ju inte betyda att den andra har fel eller så. Båda får plötsligt ”rätt” och man förstår varandra lättare.

Dagis lämningen.. Ibland är det svårt att hinna känna efter och lämna rätt besked om vad man vill. Acceptera att du kommer hamna i sådana situationer igen. Där du kanske efteråt ångrade ditt beslut. Det kan lätt blinda när man mår dåligt. Det är svårt att veta vad man känner jämt för man är så i obalans. Men ju mer du jobbar med positiva tankar och klyschan Här och Nu livet så kommer det bli lättare att ta rätt beslut. Så du inte blir ledsen. Du lär dig på vägen och släpp det som varit för du kan inte köra framåt om du hela tiden ska titta i backspegeln. Då missar du den nya vägen !

Hoppas du fortsätter skriva. Nu och när Lill killen kommit. Jag hejar på dig och din familj!